Veckobrev 33

voff

Äntligen har matte tid att hjälpa mig men det har hunnit bli lördagskväll. För egen del ligger jag i soffan och tuggar på mitt lördagsben. Rätt angenämt. Jag har suttit nedanför diskbänken länge och väntat. Mat är för stunden inte mitt största intresse.
Ute är det kolsvart sedan många timmar och jag har fått min första egna persedel en reflexväst för stadsbruk. Matte har tagit fram den hon fick av min första familj i Svanskog.
Att leva i staden är ok måndag till fredag för då får jag gå mycket lös i skogen, ibland möter man många hundar andra gånger ingen.
Matte säger att jag är jätte duktig att komma och att låta bli att hälsa om vi möter en skock små barn osv men kommer den en vovve då har jag svårt att behärska mig så nu övar vi intensivt på att inte rusa fram till alla fyrtassade ,trist men nödvändigt säger matte. Nu mera följer jag matte fast jag egentligen helst skulle vilja fortsätta leka med en polare.
Lördag till söndag är det mer koppel och miljöträning nere på stan som det är väldigt många lösa litet väl stor hundar på våra stigar. Så där- tycker jag men i dag lyste solen och vi gick efter vattnet i solen med massor av människor och lagom stora hundar som jag fick leka med.
Under veckan har jag åkt buss,tunnelbana och spårvagn. Spännande och bara litet läskigt.
Till rutinerna denna vecka har varit att gå till TV EKEN ,vi bor helt nära för att se att den står kvar. Massor av hundar är där med sina mattar eller hussar.
Alla säger att jag har blivit duktig på mattesarbete och numera är jag lös under gudstjänster och mindre samlingar och i morgon ska vi prova om jag kan få vara lösa när det är jätte mycket folk. Vi ska öva en timme innan alla kommer.
I fredags under gudstjänsten hittade jag en hemliggömma med kvistar som jag bar in i kapellet och gjorde till flis.
November har varit en härlig månad med mycket sol ,värme och idag åt jag lunch på balkongen.
Tass på tangent
JIPPIE