veckobrev nr 25

Voff,

Just nu ligger jag ovetandes och tuggar på en leksak. Matte säger att detta är mitt sista sommarbrev sedan blir det stadsbrev.
Jag tittar oförstående på matte .Det må vara hur det vill med det bara jag får följa med.
Veckan som gått har varit härlig med många skogspromenader numera  är det kort lina så jag får gå helt fri. Jag följer som en liten skugga fast ibland får jag upp något intressant spår som jag följer en bit över stock och sten men sedan vänder jag  i alla fall hitintills.
Vi  gäller min utveckling har vi övat på orden STANNA KVAR och GÅ OCH LÄGG DIG. Stanna kvar går jättebra. Jag sitter på en sten eller en stig och så går matte en bit och så tittar vi på varandra en stund och så säger matte Kom och då rusar jag glad och nöjd i hågen till henne. Det är en kul övning.
Gå och lägg dig övar vi hemma ibland på kommando ibland när jag själv går till någon av mina liggplatser.
KOMMER STRAX dvs matte tänker lämna mig i huset , den övningen går sådär men vi övar mycket. Ensamhetsträning kallar matte det för. TRIST tycker jag ,nödvändig säger matte.
Under förmiddagen har jag börjat att ana att något är på G matte går en hit en dit, ställer in i bodar eller bär till bilen så för säkerhetsskull har jag lagt mig vid grinden solen i fall matte skulle glömma mig.
Men jag tror inte det är någon risk så jag går tillbaka till dagens märgben,tuggar vidare,njuter och tycker att jag har det ganska bra.
Kanske kommer Emma till oss i kväll hon har varit med om en krock så hon har litet ont men hon ska få ett jättestort märgben. Det tror jag att hon gillar.
Sommaren känns fortfarande oändlig även om det är mörkt på kvällarna,mångata över sjön med älvor som dansar och dimma som lättar när vi hämtar morgontidningarna så känns det som sommar.
Jag tror att jag är som matte. Jag älskar Styrsjöbo
Tass på tangent
Jippie